Inredningsmagasinet

Tänk vad bortskämda vi trots allt är med vackra praktiska kök här hemma i Sverige. Köken planeras minutiöst för att ha praktiska arbetsytor, tysta inbyggda energisnåla vitvaror. När jag besökte en vän i Paris lade jag för första gången märke till hur välfungerande våra kök är jämfört med många andra länders.

Min vän bor i en stor 2:a, men lyxkänslan försvann så fort jag kikade in i köket. Där stod spisen och kylen inträngda och såg olyckliga ut i ett hörn som om de blivit placerade i skamvrån. Det minimala köket blev ännu mer miserabelt av att ett underskåp knapp gick att öppna pga. det lösa kylskåpet som dessutom skymde en del av det lilla fönstret. Att det ser ut på detta vis beror naturligtvis att vitvaror anses vara möbler och sålunda flyttas med när man byter bostad i många länder i Europa, så var det med andra ord i Paris också. Visst finns det standardmått som man kan följa men vad spelar det för roll när den fasta inredningen inte är anpassad för dagens standardmått? Där stod alltså spis och kylskåp undanträngda i hörnet, micron balanserade på sin lilla pall och espresso- och kaffebryggarna hängde ut över kanten på en alldeles för liten hylla.

Efter en vecka kliade det rejält i mina fingrar när det gällde att få om så bara en gnutta ordning i detta minikaos. Sålunda tog vi beslutet att ett köksskåp skulle inhandlas. Vi packade in oss i bilen och brummade ut till Ikea, jo de blågula varuhusen finns numer precis överallt. Ett 120 cm köksskåp lirkades in i den lilla Golfen. Väl åter i lägenheten skulle det monteras, lotten föll på mig då jag sedan barnsben lärt mig att kontrollera Ikeas monteringsanvisningar. Antingen fick vi ett måndagsexemplar eller så är kvalitetsnivån i varje fall i Frankrike tillbaks på 70-tals nivån i Sverige. För två hål var borrade en aning fel. Kanske kommer de undan med det i Frankrike då min vän ryckte på axlarna och förkunnade att man får vad man betalar för. Så åkte skåpet med den sneda topphyllan in i köket.

När jag nu ser tillbaks på detta katastrofområde som fått äran att benämnas kök, så kan jag inte annat än att uppskatta det lilla 50-talskök med gula luckor och galna gula blommor på väggarna som jag har i min tillfälliga lägenhet i Stockholm. Det fungerar och har en bra planering, till och med micron som tillkommit långt efter att köket planerades har en vettig plats. Det bästa av allt är kanske att ingen behöver släpa tunga vitvaror som sedan inte passar in på nästa ställe när man flyttar. Viva la Suede!

De senaste åren har det dykt upp ett antal olika kylskåp med diverse finesser såsom ismaskin och isvatten eller varför inte en dator eller TV? Samtidigt skulle vi alla skapa praktiska och mysiga kök där det känns som om maten lagar sig själv. Jag drömmer om det där köket som bara lockar med sina lättstädade ytor, underbara maskiner glänsande bordssilver och så klart det självfyllande kylskåpet för hur ska jag kunna laga mat när det alltid är tomt? Nåja mina köksdrömmar kanske är en liten avstickare så vi tar oss tillbaks till vitvarorna.

Året var 1987 och jag hade åkt som utbytesstudent till USA. Familjen jag skulle bo hos hade precis byggt ett nytt ståtligt hus. Det var min och min värdsysters uppgift att se till att köket var snyggt och prydlig. Det var faktiskt då jag för första gången fick upp ögonen för dessa isproducerande kylskåp. Det var ju helt fantastiskt tyckte jag, nämnde jag att jag bodde i Florida? Is är ett måste i hettan. Men detta kök erbjöd så mycket mer. Vadå slänga sopporna i en påse under diskhon? Nä, nä ”Garbage compactor” skulle det vara. Det vill säga en soppress som såg ut som en liten diskmaskin. Vart efter den fylldes på kunde den pressa ihop allt till i stort sätt ingenting. Det här hade ju kunnat bli ett gissel om de blöta sopporna skulle dit också. Så var icke fallet, nästa pryl var monterad i en separat vask. Den syntes inte men den hördes, denna pryl kallades ”Garbage disposal”. Detta är en pryl som osynligt hackar ner dina skal och andra avfallsprodukter så att de försvinner i molekyler. Vanlig stekpanna gick naturligtvis inte heller att använda, nej stekplatta skulle det vara. Naturligtvis utformad så att fettet rann bort på sidorna och fångades upp i burkar under bänken. Sen har vi ju alla de vanliga köksmaskinerna som kaffebryggare, mixer, brödrost, hushållsassistent listan tar aldrig slut. Dessa var praktiskt gömda i ett skåp i bänkhöjd redan inkopplade och klara det vara bara att dra upp träjalusin och börja mixa eller vad man nu önskade. Jag skulle önska att jag kunnat ta hem hela köket till Sverige.

Ett fantastiskt kök i all ära men under min tid i USA så åt vi nog trots allt 90% skräpmat som så klart levererades hem till dörren. Kanske är kökshysterin mer till för inredarna än för användarna?! Fast jag fortsätter och drömma och mitt mysiga och superpraktiska kök.